Familjeförpliktelser
… ett andligt liv som inte innefattar hans skyldigheter
mot familjen kanske inte att vara så fullkomligt.
— ANONYMA ALKOHOLISTER, s. 113.
Jag klarar mig utmärkt i programmet – och tillämpar det på möten, på jobbet och i mitt servicearbete
– men ändå upptäcker jag att allt har fallit samman
där hemma. Jag hade väntat mig att mina kära
skulle förstå, men det kan de inte. Jag förväntade
att de skulle se och uppskatta min tillväxt, men det
gör de inte om jag inte visar dem. Blundar jag för
deras behov och för deras önskan att jag ska ägna
dem tid och bry mig om dem? Är jag irriterad och
tråkig att vara tillsammans med?
”Gottgör” jag dem genom ett frammumlat ”förlåt” eller gör jag det genom att visa tålamod och
tolerans? Predikar jag för dem och försöker ändra
på dem och göra dem ”bättre”. Har jag någonsin
verkligen gjort rent hus med dem? ”Det andliga
livet är inte en teori. Vi måste leva det”. (Anonyma
Alkoholister, s.72.)
Vår litteratur är direktöversatt från de amerikanska originaltexterna. I USA har man en annan relation till ordet Gud än vi har i det mer sekulariserade Sverige. Som alkoholister saknar vi själva kraft att ta oss ut från vårt fängelse. Vi behöver hitta en kraft som är större än oss själva. För den som har en religion kan Gud, Allah eller Budda osv fungera. I våra texter står det “Gud, såsom du uppfattar honom” Många av oss har inte den övertygelsen. Men vi upptäcker att vi hittar den i mötet med andra alkoholister som tillfrisknat. AA-gruppen blir vår högre kraft till att börja med. Med tiden och genom stegarbetet får vi vad vi kallar för ett andligt eller själsligt uppvaknade. Vi blir befriade från besattheten att dricka och börjar känna en ny och högre kraft i våra liv. Vi hittar den kanske i naturen, livet, universum eller någon annan form av en kraft som är närvarande. AA:s program fungerar oavsett om man har en religion, är ateist eller agnostiker.